Kvällens promenad

Gissa om det tog på ikväll. Min kusin tog mid med på en kortare runda, 4,8 kilometer lång, eftersom jag hadevarit ute på förmiddagen också. Men det hon inte berättade var att denna runda var betdligt mer kuperad än sexkilometersslingan. Enormt sega motlut som dessutom i ren infernalisk djävulskap låg på raksträckor så man verkligen såg vad som väntade. Som grädde på moset vardet en ganska brant uppförsbacke strax efter det sega och långa motlutet. Benen blev stumma som träpinnar och värkte.

Men vi tog oss runt. Men jag har svårt för det här flåshurtiga när blodsmaken fyller munnen;-) Tänk positivt, och känn redan nu känslan av tillfredsställelse som du får när du är klar och har lyckats med det här. Och det när det går i en lusfart som jag nog inte ens hade när jag körde igång med Peter i höstas. Det kändes som att lyfta ton med bly för varje steg.

Det värsta är ju att min kusin har rätt. Det känns så himla bra efteråt. Då är jag verkligen stolt över mig själva. Men just då när hon travar på där bredvid och ser till synes oberörd ut så känner jag mig som betjänten i "Grevinnan och betjänten" på nyårsafton när han dricker ur blomvasen. "I'll kill that cat", säger han ju. Men för mig är det just då frestande att tänka "I'll kill that cousin".. Men bara just då. Minuter senare är hon på plus igen. Jätteplus!

Dagenssamladeresultat blev i allafall åtta kilometer.

Bubbe Piteå