söndag 5 februari 2012

All vår början bliver svår ...

Så var äntligen de 2 första veckorna genomlidna. Första träffen var i ”Hörnrummet” på ett bygge jag aldrig varit på tidigare och jag var ute i sista sekunden som vanligt. Såg en massa tjockisar i ett rum och tänkte att jag har säkert gått fel, jag behövde ju bara putsa bort något enstaka kilon!
Tyvärr visade det sig att jag kommit rätt, jag fanns mycket riktigt med på deltagarlistan.

Ingrid, vår trådsmale coach, berättade hur allt skulle gå till, vad vi fick äta & dricka och vad vi helst skulle undvika. Första dagarna skulle det vara liknande ”fängelsediet”, bara pulver och vatten, inte ens bröd och vatten L. Dock hade jag tjuvkikat lite på PREnet´s webb och där sett att det var ok att dricka osötade drycker. Som tur var hade ÖB helgen innan haft extrapris på Pepsi Max, så förrådet hemma var välfyllt. Till min stora fasa berättade Ingrid att man borde undvika drycker som Pepsi Max och jag tyckte hon tittade lite extra på mig. Troligen hade hon sett mig fylla bilen vid ÖB eller också så är hon tankeläsare.
Sen mot slutet av kvällen var det dags för invägning och nu tänkte jag att det skulle visa sig att jag kommit fel. En efter en vägde sig alla och det var många kilon vågen fick utstå. Jag var bland de sista och till min bestörtning visade vågen 92 kilo, mer än de flesta andra. Tror kanske att vågen blev ”trött” och att det var en nackdel att vara sist L. Jag störtade hem efter mötet, letade fram min våg, men tyvärr var den lika skoningslös.

Sen följde ett par dagar med GO burkarna och de var faktiska ganska go, men det var tungt att inte ha något att tugga på. Kändes som en stor befrielse när man sen fick börja äta ett vanligt mål mat varje dag.

I slutet av första veckan fick vi möjlighet att göra ett konditionstest och hoppet tändes åter att kanske jag vägde några kilon för mycket, men konditionen var i alla fall på topp. Dock gick även den illusionen upp i rök. Efter 10 minuter på motionscykeln fick jag min dom, konditionen var ”fair” vilket motsvarade att jag klarar kontorsjobb, om kaffemaskinen finns i närheten, så jag inte behöver gå så långt varje dag.

Så det var bara att börja träna regelbundet och dra ned på ätandet, dag in och dag ut. Efter 2 veckor var det dags för första uppföljningen. Efter alla misslyckanden med invägningen, Pepsi Max och konditionstestet räknade jag med ett ytterligare bakslag. Döm om min förvåning när vågen (samma ”trötta” våg som tidigare) visade på -5 kg och inte bara vätska utan även ett par kilo fett hade försvunnit.
Det gav energi att kämpa vidare, så nu har jag inte tid att skriva mer, måste träna ...
/Leif Luleå

5 kommentarer:

  1. Kul att ha dig med Leif! Fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut även efter utmaningen. Alla kan gå ner i vikt. Utmaningen är att hålla den. Fundera på vad du ska göra annorlunda i fortsättningen. Välj ut tre saker som du ska fokusera på och börja praktisera dem med en gång!
    /Ingrid

    SvaraRadera
  2. Heja Leif! Har saknat dig på bloggen, vad kul att det går åt rätt håll!! Kämpa på, man orkar ju såå mycke mer bara nu...hur ska det då inte bli sen?? Vi ses!

    Hälsningar Birgit Luleå

    SvaraRadera
  3. Hej Leif,
    jag håller med dig. Jag såg ett gruppfoto från en konferens i Turkiet och blev förvånad när jag såg min mamma där!? MEN...det var ju jag! Så jag hoppas verkligen att vi kan hjälpa varandra att se ut som våra mentala bilder isf start fotot :) tänker Monica P

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat! Blir spännande att se hur du ser ut till påsk. Spara lite pepsi åt mig.

    /Per

    SvaraRadera
  5. Lycka till Feffe!! Vi håller tummarna och hejar på dig!! /Kidsen

    SvaraRadera