Idag fick jag en aha-upplevelse. När jag imorse hade gått en bra bit mot bussen så kom jag på att jag glömt mobiltelefonen. I vanliga fall skulle jag ha blivit skitirriterad och sur och känt det som ett straff att gå tillbaka och hämta.
Men Nya Bubbe han tänkte annorlunda. Han tänkte istället så här: Vilken fantastisk chans att få en extra promenad. Du hinner lugnt till bussen ändå. Och det gjorde jag. Men tanten med hunden som jag passerade på väg till bussen såg lite förvånad ut när jag passerade henne bakifrån igen. Hon hade ju inte sett att jag vänt om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar