Tappad motivation...

Jag måste bara erkänna. Motivationen har sjunkit. Jag är inte alls lika taggad som förr. Det känns nästan motigt och jag kan inte få fram den där gnistan jag hade förr.

Det känns riktigt surt. Jag går omkring och känner det tomt liksom. Det får mig nästan att känna något som skulle kunna liknas vid ångest. Jag vet nämligen att jag borde känna mig mer taggad och förväntansfull, men så är det inte riktigt. Jag är inte alls säkert på att det här kommer att lyckas. Men jag hoppas ändå.

Visst är det en himla tur att detta handlar om min sinnesstämning efter Melodifestivalen och inte Viktutmaningen 2012. Loreen var ju inte min favorit. Det känns inte kul att vi inte får skicka iväg det snyggaste och fräschaste nummer som tävlat i den svenska Melodifestivalen - någonsin. Jag talar alltså om Danny.

Tur att min motivation för Viktutmaningen är minst lika stor som tidigare. Ser verkligen fram mot min BIA-mätning i morgon kväll. I slutet av förra veckan kändes det som om jag stod stilla och inget hände trots min träningsmängd. Försökte trösta mig själv med att jag hört att man kommer att hamna på platåer när det går betydligt mer långsamt. Men nu känns det som om det också lossnat.

Nu går jag bara omkring och hoppas på att jag ska vinna träningsveckan i Turkiet. Det skulle ge den guldkant till Eurovisionveckan som skulle göra den mer fulländad. Tänk vad coolt att få ägna dagarna åt träning, bad och sol och sedan kunna se Eurovision på kvällarna. Drömmer... Fantiserar... Hoppas...

Bubbe Piteå