Glad i hågen ställde jag mig på vågen i morse,spänningen steg...82,4 kilo !! ja, vilken lycka.
Ännu gladare när jag fick träna med mina "vikt"iga kompisar på Helex Cross på morgonen.
Stina var snäll och hade övningen med Plankan till min ära ;), var fortfarande glad trots att ni vet vad jag tycker om plankan :)
Duschade och gjorde mig klar inför BIA-mätningen, fortfarande glad :)
Upp till Stina som gjorde mätningen.ställde mig på vågen och....VAAA??????
83,9 kilo???
Men nu förstår jag ingenting :(
Stina försökte trösta mig och förklara,men dom där tråkiga siffrorna störde mig.
Hela veckan har jag vägt 83 kilo, men nu :(
Så nu är jag sur, trots att resten av mätningen visade bra resultat..minskat ytterligare 1,3 kilo i fett, muskelmassan ökat osv...
Nä, nu jäklar ska jag ta med mig min egna våg till mätningen ;)
Tjingeling Cathrin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan inte låta bli att le lite åt ditt inlägg... även om jag tycker synd om dig. Du skriver så bra, även om jag förstår att vägningen var en riktig humörsänkare. Men det där kommer att rätta till sig snart, kanske hade du extra vätska i kroppen av någon anledning... Du kämpar så bra Cathrin, hux flux har det farit 5 kg. Vi har många veckor kvar än. Kram, Åsa
SvaraRaderaHellre mer muskler än fett i procent får du tänka Cathrin. Du kämpar på så bra ändå! Har aldrig tränat så flitigt som jag gör nu (senaste 5 mån) men har då bara ökat i vikt så jag har väl inte haft några muskler ö h t tidigare tydligen. /Karin
SvaraRaderaTack snälla Åsa,du jobbar ju superbra du med:) jag vet att det går upp o ner bara det blir ner i slutändan:), men lite putt bidde jag.Men det går över och jag fortsätter ännu mera beslutsam ( kanske var Champagnen i går ;) )
SvaraRaderaKarin, du kommer ju bli som ett muskelberg snart alltså ;)
kram på er <3
Ja, min stora skräck är precis det du beskriver, å sen hur man ska satsa vidare. En tröst är dock att man tydligen kan få stopp i viktminskningen fast man skött sig, och så fortsätter man minska igen, så kom igen, blod, svett men inga tårar!
SvaraRaderasyns!
Vilket underbart inlägg. Blev full i skratt. Samma sak hände för mig. Jag for och köpte en ny våg. *skratt
SvaraRaderaFortsätt kämpa och undvik champagnen.
Vi hörs i morgon
Ja men kom igen nu! Vad förväntar ni er?!
SvaraRadera1-2kg i veckan? Dvs 50-100kg på ett år - låter det rimligt..? Hur många år har ni varit överviktiga? ;-) Det är nu mina vänner, DET ÄR NU NI SKA VISA ATT NI KAN - ORKAR - OCH HAR TÅLAMOD.
Det är fr.o.m. v.3 som allvaret tar vid och det är då som de flesta bantare ger upp. Nu är det dags för den största utmaningen - att föra in de nya vanorna i vardagen. Varje dag. Oavsett tjänsteresor, sjukdomar och semmeltider...
Det tar tid. Dag för dag, vecka för vecka. Öva in nytt tänk och nytt beteende kring mat och fysisk aktivitet. Planera och prioritera. Har du inte tid att sköta om dig själv måste du förr eller senare avsätta tid för att vara sjuk.
Se utmaningen! och se dig själv som krigaren. Nya dagar ger nya möjligheter. Följ med vinden eller lär dig att segla. DU BESTÄMMER! Kom igen nu, KOM IGEN!
/Ingrid
Bengt, klart vi kämpar vidare,jag är inte den som ger upp om jag så har blodsmak i munnen ( fråga min man som ibland blir tokig när jag inte ger mig när vi ska utkämpa en brottningsmatch )
SvaraRaderaB-O, fram för bättre och positivare vågar. kan dom inte uppfinna nån som ropar ut positvia ord typ,Gud vad du är snygg!! eller nåt sånt ;)
Ingrid,i´m still going strong,stronger than ever ;) Klart vi ska rasa minst 1 kilo i veckan, nä skoja bara.vet att det blir en liten platå som man måste klättra över.
Vi ses ikväll :) Kram på er !